Brandmän

Dokumentärer för barn ser vi inte så ofta, vilket är synd. Den dokumentära filmen kan skildra både skeenden och miljöer som annars kan vara svåra att ta del av. De kan, som i Deborah Strands Brandmän, på ett både spännande och informativt sätt visa hur människor på en viss arbetsplats har det. Att det blev en film om just brandmän berodde på att hennes söner, då fem och nio år gamla, älskade allt som hade med brandmän, poliser och utryckningsfordon att göra. Deborah, som kommer från USA, var van vid dokumentära filmer för barn med den typen av innehåll och tänkte att man skulle kunna göra en sådan film i Sverige också. Att det blev just Värmdö Räddningsstation berodde på att hon bodde i närheten och hade sett när brandmännen träffade barngrupper och skolklasser. De var så jättebra i sina möten med barnen och de var också intresserade av att göra en film som Brandmän. Vuxna ser kanske filmen främst som en utbildningsfilm, men Deborah menar att barn mer ser den som underhållning. Men eftersom barn i den ålder som filmen vänder sig till oftast är väldigt vetgiriga så tar de också på ett naturligt sätt till sig alla faktauppgifter. Plus att de lär sig hur man ska bete sig, om olyckan skulle vara framme. Om de efter filmen vet att man kan kväva eld med en filt eller att man ska krypa om ett rum är rökfyllt, så har filmen fyllt den funktion som Deborah hoppades på.